Oh, Pumpernickel!
Det är sällan något läge känns desperat för mej.
Kul fakta om våran nya mattelärare:
Jag har utvecklat frågan om mina lärare och ansiktsbehåring, och kommit fram till att medan våra kvinnliga lärare har snorbroms, så har alla magistrar ingenting.
Jag existerar på YOUTUBE!
Och, idag är inget undantag. Jag borde dock plugga lite matematik, då vi har fetaste provet.
Kul fakta om våran nya mattelärare:
Han tog tjänstledigt en gång för att spela Quake III. Det är ett datorspel för er som inte förstått.
Just nu är han inne i World of Warcraft.
Han är skön snubbe däremot, och en väldigt bra lärare. Men, ett geek, som sagt
Jag har utvecklat frågan om mina lärare och ansiktsbehåring, och kommit fram till att medan våra kvinnliga lärare har snorbroms, så har alla magistrar ingenting.
Det är lite besynnerligt... Och lite störande.
Jag existerar på YOUTUBE!
Upp med handen, alla ni som tycker jag videobloggar bra! Sha-zaaam!
Inlägg nummer 92. Vi får hitta på någonting speciellt vid 100.
Holy Manoly!
Jag har svenskaläxa att göra. Komprimera en deckargåta till bara några få, dynamiska meningar.
Mitt rum ser äckligt stökigt ut.
Lite dammtottar här och var, obäddad säng, ett skrivbord som har havererat. Totalt. Hög rena kläder, hög smutsiga kläder, hög tveksamt sanitära kläder?
Vad kan ha orsakat ett sådant brott mot de fysiska lagarna om ordning?
- Jag har inte brytt mej att städa.
- Min mor har brytt sej om att städa.
- Plötslig porr-razzia. Haha, när ska de lära sej att det inte längre existerar naket i bildform. Internet FTW!
- Ett maskhål i tid/rum-dimentionen, som gett mej sju års stök på tre veckor.
Jag har svenskaläxa att göra. Komprimera en deckargåta till bara några få, dynamiska meningar.
[SPOILER]
Det var grevinnans brorson som stal tavlan. Man kunde inte se utifrån, in till salen, genom det färgade glaset, inte minst klockan åtta på kvällen. Alltså ljög han när han sa att han såg två skuggor i salen när han gick på promenad!
Här har vi riktigt ljushuvud!höhö
Torsdag, 21/1, 11:36
Ibland så!
Men, när jag vaknade var jag inte lika lycklig.
Det visade sej att de var här för att sätta upp solcellerna på taket, och inte för att klyva mitt ben och tutta eld på huset.
Jakob 1 Döden 0
Jag är lycklig.
För jag har "studiedag" idag, och är ledig!
Överraskningslov är bäst, helt enkelt.
Men, när jag vaknade var jag inte lika lycklig.
Jag var tillochmed rädd.
Runt mitt hus gick två arga, och tämligen högljudda män från Nepal, eller Mongoliet.
Det visade sej att de var här för att sätta upp solcellerna på taket, och inte för att klyva mitt ben och tutta eld på huset.
Jakob 1 Döden 0
Och på mitt konto råder det konstant ebb...
Jakob har extremt tråkigt. Därför kommer Jakob här och nu att babbla på som en pensionär som har överlevt två världskrig, men inte sett en kotte på tolv år.
Min sjukdom började som en högst ordinär förkylning, som repade sej på en dag. Sen, igår, kände de små mördardemonerna att det var tid att använda de feta vapnen.
En fin och härlig klass med 20+ elever söker kamrater, gärna i rätt ålder.
Nänä... Ah, juste!
This just in! På tal om dropouts från min klass, fick jag nu nys på ett nyss SCOOP!
Veckans Fetto är, just for your information, Stalin.
Vi tackar Stalin och går direkt vidare till nästa punkt, slutet:
För er som absolut, helt kompromisslöst INTE vill läsa... Gör inte det.
Ni som vill, tar er en liten titt på nästa rad, efter skiljelinjen.
Min sjukdom började som en högst ordinär förkylning, som repade sej på en dag. Sen, igår, kände de små mördardemonerna att det var tid att använda de feta vapnen.
Blodet forsade, hjärnceller slaktades och det kändes lite som om mina inälvor försökte pressa sej ut genom porerna.
Allt innan frukost.
MMmmmmmysigt...
Men, mitt på ljusa dagen kände äntligen mitt immunförsvar för att göra det som de var skapade att göra.
Försvara mej från döden.
Och, tja.
De lyckades visst... Fire Smiley! Away!! :)
Idag har jag även fått bud från min käre vän, herr Potatis, aka Hertigen, aka Lille Lorden, aka Österrikes största patriot Elias, att en person från min klass (NVCO09) har hoppat över till hans (Samhälle Ekonomi), och jag kom på att vår klass har fler övergivna platser än en urgröpt Schweizerost.
En fin och härlig klass med 20+ elever söker kamrater, gärna i rätt ålder.
Vi gillar Kavajer, mys, och härliga promenader till McDonalds.
Vi har helt okej lärare, och alla kvinnliga sådana har ansiktsbehåring.
"Hahaha, Jag är er lärare i Poesi, ni kan kalla mej kamrat Samantha. Länge leve Sovjet! *Sovjets nationalsång*"
Nänä... Ah, juste!
En villa här i närheten brann ner till grunden förra veckan.
Jag själv såg bara en sjuhelvetes massa rök, och jag trodde väl att det var någon liten farbror som bara brände pinnar, eller grillade korv. Eller, cancerkorv, som min mor brukar kalla brända saker.
Anar att vi då kan kalla villan för Cancervilla, eller Villa Cancerkulla? (Höhöhöhöhöö?)
Jag var också aningen sen, och jag lyssnade på Anamanaguchi, så jag gav det inte så mycket tankerum...
När jag nu tänker tillbaka på det, så kanske det var lite udda med att grilla korv tjugo i åtta en kall vintermorgon...
This just in! På tal om dropouts från min klass, fick jag nu nys på ett nyss SCOOP!
Tydligen så har en Adam precis haft sin första dag i vår klass.
Grattis, Adam!
(Jag visste väl att min/vår annons tidigare skulle få svar. Vad jag inte visste var att det skulle vara innan jag ens hunnit publicera!) Fire Smiley! Away!! :o
Veckans Fetto är, just for your information, Stalin.
Han har varit liite fetare än de flesta diktatorer denna veckan.
Vi gratulerar.
Kan du beskriva känslan för oss, herr Kamrat Stalin?
"Jag är Samantha! Men jag är fruktansvärt lycklig ändå. Det känns stort, större än alla dessa urkarvade betongblock vi med stolthet kallar Sovjethyreshus. Ah, och jag vill hälsa Mami och Papi, käre kamrat Lenin, död åt mina fiender. Det var allt!"
Vi tackar Stalin och går direkt vidare till nästa punkt, slutet:
Hejdå.
Galaxer i mina Braxer!
Ni vet vad man säger om när man dör?
George Cloony spelar Jakob Ruusa i den nya, actionfyllda filmen kallad : DEATHDEALER!
Oj, vad ni skulle stormgilla den filmen.
Nej, men när jag kolat vippen skulle ni väl bli toktigt lessna.
Hmm.... Undrar varför jag ens tänkte tanken på att någonsin dö.
Nu har jag slut på inspiration, så här slutar inlägget.
Att hela ens liv spelas upp i revy framför ens ögon, innan man sugs in i ett vitt sken (alternativt ett helvetiskt mörker), och sen så är det slut.
Jag funderade på att ta mitt liv halvdant, bara för att se mitt liv i Hollywoodtappning.
Jag kom snabbt på att det var en fruktansvärt dålig idé.
Kass, till och med!
George Cloony spelar Jakob Ruusa i den nya, actionfyllda filmen kallad : DEATHDEALER!
---
Jakob är en ung, eftertraktad playboy, miljonär och geni inom medicin, som helt plötsligt blir den ende som kan gå emot den onde knarkkungen Glorgor (spelad av Roger Moore), när han använder sina onda krafter för att döda Jakob's mentor Kapten Zoom (spelad av Jude Law).
Jakob måste snabbt, med hjälp av sina nyvunna kompanjoner Tom (Johnny Depp) och Megan Fox (spelad av, ja ni vet vem) starta en grupp med hjältar, vars mål är att krossa Glorgors planer.
Storyn är specialskriven och inne håller Drama, Spänning, Action, Romantik, Humor och den äkta Jakob Ruusa, som gör ett gästinhopp som Professor Smith.
Oj, vad ni skulle stormgilla den filmen.
Nej, men när jag kolat vippen skulle ni väl bli toktigt lessna.
Men, det är lugnt.
Jag kommer att vara som spöket Kasper och hemsöka er alla.
Och vi kommer alla vara lika bra vänner som nu!
...
..
.
Å andra sidan...
JAG VILL INTE DÖÖÖÖÖÖÖÖ!
Hmm.... Undrar varför jag ens tänkte tanken på att någonsin dö.
Jag är kanske inte frisk som en nötkärna för tillfället, men jag kommer inte dö.
Aldrig.
Någonsin.
Nu har jag slut på inspiration, så här slutar inlägget.
Baba!
Sjukdom är otrevligt
Jakob är lite sjuk.
FOTOBOMB!
Nu kan ni väl ändå inte klaga?
Han hostar, nyser och spottar slem.
Förkylning, tänker kanske ni.
Onej, detta är symptom på en väldigt svårbotad åkomma, kallad Döden!
Hur som haver, idag har man stannat hemma, dårå.
Och eftersom jag hade på tok för mycket fritid, tog jag och laddade upp bilder från min kamera, och åt pepparkaksglass, och såg "O Brother, Where Art Thou?", och ritade lite.
Låter det segt?
Nja, det var det.
FOTOBOMB!
Sicken Otrevlig Typ!
(Jag är lessen för några skakiga foton) Jag gillar denna bilden ganska grovt!
O jess. Fredrik was a quite horny bugger even then.
Jag har alltid tyckt att lagom är bäst! Även när det gäller Juldekorationer!
Tänkt att läggas upp till Julen.
Jag fick lite tekniska problem, men... WHATEVAH', som en viss ninja hade sagt.
Såhär kan mitt liv kännas ibland; som en face-off med en gigantisk, läskig och helt ganska säkert dödlig mutantsnigel. Som är röd. Bara för att!
Min och Fredriks version av Europa, ritad timme 13 i en varm buss. Det var en skön sommar.
(Lägg märke till att vi slutade vara seriösa någon gång efter vi ritat Tyskland. Därför; Swaziland ligger i Östersjön, USA i Frankrike, Storbritannien ser ut som en bläckfisk och Monaco är dess monokel. Själv kom man på idén med Mackedonien med ost och skinka)
Nu kan ni väl ändå inte klaga?
Nu är Joppe otrevligt trött, JoppJopp på er.
Kommentera gärna
<3
Rädda Joppe! Gärna ganska vid liv.
Jomen hej!
Jakob har svårt att blogga om något.
Så därför!
Därför drar vi i nödbromsen och slutar här.
Jag vill inte skriva några dåliga inlägg, liksom ba asså typ typ typ typ typ typ.
Tjabba!
Ansiktbehåring är ingenting att skämmas över. Eller, iallafall inte när man har en så fin musche som jag!
Men, den är bortrakad nu, och bara ett minne blott.
Och Fredrik! Du tokdiggar Joppe!
JoppJopp!
Hej pappa... DUDE!
Vad i helvete??
Far min har skaffat snorbroms.
Denna ansiktsbehåring är inte en sådan som varken Salvador Dalí (hans musche var uppåt väggarna tokig), eller Hitler (som man kan säga många saker om. Men, man måste erkänna tt han var en jävel på att trimma sin ansiktsbehåring).
Kusligt
Jag och min bror kallar honom Sanchez nu. För, han ser faktiskt lite mexikansk ut.
Jag spionerar fortfarande på min mobil Anastasia, och har kommit fram till några enastående upptäckter.
Far min har skaffat snorbroms.
Musche.
Kalla det vad fan ni vill, men den sitter där, på överläppen!
Jag vart sjukt galet förvånad när jag såg honom.
Istället för det vanliga helskägget till gubbe jag brukar få syn på när jag hälsar honom med ett glatt "Jaså, du är här nu Gubbjävel", så ser jag en mustaschprydd man, som säkerligen var nätpedofil, mördare och allt sådant hemskt!
Sen såg jag att det var pappa Jaan.
Denna ansiktsbehåring är inte en sådan som varken Salvador Dalí (hans musche var uppåt väggarna tokig), eller Hitler (som man kan säga många saker om. Men, man måste erkänna tt han var en jävel på att trimma sin ansiktsbehåring).
Min far påminner nu lite om
"Hohoho! Får det lov att vara lite Kaviaaaar! Länge leve kamrat Stalin"
Kusligt
Hursomhelst har min mor visat vart skåpet ska stå, och utför nu bojkott av min far.
För den kvinnan hatar mustascher.
Jag tror nästan att Far min rakade fram den, BARA för att irritera mama.
Och det fungerar. Helt klart.
Jag och min bror kallar honom Sanchez nu. För, han ser faktiskt lite mexikansk ut.
Och på tal om smeknamn, jag har officiellt nu fått smeknamnet Joppe.
Och varje gång någon frågar efter Joppe, ska jag svara med ett JoppJopp.
Får se hur länge det håller.
Jag spionerar fortfarande på min mobil Anastasia, och har kommit fram till några enastående upptäckter.
Ni får se inom kortkort.
JoppJopp! <3
Jag vet att majoriteten vill ha mej.
Tjillepillemuck!
Jag totaldiggar fortfarande mina nya hörlurar.
Min mobil är emot mej.
I jullådan, bland alla adventsljusstakar.
Mänskligheten söker svar, men jag tvivlar på att vi någonsin kommer att komma till botten med detta mysterium.
Jag får nog ta och observera denna intressanta faktor ett par dagar, i smyg, för att se vad den gör när man inte ser på.
Dags för un petit Statusrapport.
Dag: Måndag, 11 januari, 2010
Plats: Stuvsta, Huddinge, Stockholm, Sverige, Norden, Europa, Jorden, "THE" solsystem, Vintergatan, Universum.
Jag totaldiggar fortfarande mina nya hörlurar.
Min mobil är emot mej.
Nej, den går inte sönder, och jag tror nästan det är för att håna mej, genom att finnas kvar i resten av mitt liv, så att jag aldrig behöver köpa någon ny.
Idag försvann den.
Bara sådär!
Fruktansvärt oseriöst tyckte jag.
Men, jag hittade den igen
I jullådan, bland alla adventsljusstakar.
WTF? Hur?
Mänskligheten söker svar, men jag tvivlar på att vi någonsin kommer att komma till botten med detta mysterium.
Men, jag har några teorier.
- Mobilen, som för övrigt är nydöpt till Anastasia (Fråga mej inte hur det gick till), är besatt av djävulen. Om så är fallet, är det nog tid att ringa en Exorcist, innan den får för sej att föra min själ till evig plåga. Vilket å andra sidan inte kan vara helt olikt mitt nuvarande liv... (Nä, jag trivs bra här)
- Jag tappade den där. Inte så spännande kan tyckas. Men det är det inte heller.
- Anastasia är en levande organism. En nyupptäckt art som bara bor i den djupa delen av Amazonas. Haxxor Praxxor Ruusa är dess latinska namn...
- Anastasia är helt enkelt inte nöjd med att julen var över, och hoppade ner i lådan för att få spendera liiite extra tid med julen.
- Sist, så kan det ha varit ett gäng med ninjor/terrorister/samhällare/kaktusar/hemliga poliser/Jennifer Love-Hewitt/hemskt ondiga familjemedlemmar som lagt den där... Sneaky!
Jag får nog ta och observera denna intressanta faktor ett par dagar, i smyg, för att se vad den gör när man inte ser på.
Ni får en rapport senare i livet. Om ett par dagar, kanske.
BABA!
Folding Chair är en halvbra låt. Bara så ni vet.
Idag har en riktig episk epok påbörjats!
Lite skoj fakta om dessa:
Oh, undrar ni på vad jag lyssnar på med dessa? Jag skall berätta!
Jakob, moi, har köpt, mest troligt, världens aptuffaste, megasnyggaste, kanoncoolaste hörlurar.
EVAH!
De heter Plattan och kommer från det supersvenska företaget "Urbanears".
Så här ser mina ut. Jepp, olivgrönt är inne!
Lite skoj fakta om dessa:
- Man kan koppla ihop ett annat par hörlurar till dessa, så man kan vara flera att lyssna samtidigt! Delad glädje är dubbel glädje!
- Finns i kanske världens snyggaste färger, och jag skojar inte! Använd google för tusan!
- Kan användas som handsfree till mobilen.
- Sitter skönt, och aptufft ljud!
- Tiemo är snäll.
Oh, undrar ni på vad jag lyssnar på med dessa? Jag skall berätta!
Kanon låt! Grymt band! Men, snubben i mustasch i bandet är läskig...
Allt för mej för denna gång!
(Jag MÅSTE lära mej att länka....)
Folk klagar på att mina inlägg är för långa, så de orkar inte läsa.
Hej, du!
Ack, det doftar doftljus och gammalt läder.
Hälsningar från andra sidan graven, herr, eller fru, Bloggläsare.
Igår! Igår hände det grejjor, kan jag meddela.
Någon har visst sagt att en god tjänst och ett tack är mer värd, och känns bättre än någon belöning i världen.
Nåja, jag överlevde ju faktiskt, och kom hem utan likkista igår. Och det var ganska mysigt igår ändå.
Njä, nu känner jag att det är tid för mej att meddela vem som är
Och härmed är det dags för mej att avsluta detta, något långa, inlägg.
Nej, jag är inte död, jag har inte ens några planer på att dö. Överhuvudtaget.
Så mej får ni dras med ett tag till.
Igår! Igår hände det grejjor, kan jag meddela.
Jag hade just ätit en mafioso pizza i Huddinge, och nu var alla på väg hem.
Eftersom jag olägligt nog precis hade missat tåget, så kände unge herr Robin för att vänta med mej, och när man ändå ska vänta, varför inte en sväng förbi coop för ett pack enlitersPucko. På något sätt hamnar vi i parkeringshuset.
Där!
Där kommer det en stor man (Utseendemässigt. Han verkade inte ha lika stor karisma).
- Var är hissen till plan två?
Vi pekar.
- Följ med mej och visa. (Redan här anar man oråd)
Vi följer med, men hissen fungerar inte, så vi måste (och med vi menar jag Jag) visa honom rulltrappan, och bära hans saker upp till parkeringen vid tvåan.
Där står inte hans bil.
WTF? Så, jag blir domderad att ta med han och hans påsar med hissen upp till fyran, och "vällagrad" (FET, på det ytters osexiga sättet), kunde han inte ta trappan.
Så jag hamnar i samma hiss som honom.
Och det är här i hissen som jag börjar frukta för mitt liv.
"Å fan, dör jag här?" tänkte jag. "Well, that's a bitch"
Men, nog kom jag upp alltid.
Och, där på fyran stod en röd gammal toyota.
Najjs! Nu slipper jag allt, tänker jag, och lägger hans sker i baksätet.
Men nej.
Tydligen är hans Toyota så gammal, att man måste knuffa igång den.
Dude....
Så, där står jag och knuffar på en vinröd bil med ett extremt antal år på nacken, med en enliterspucko i handen. Robin, har tagit ett rejäla steg bakåt och pratar i Tellifånen med Therese Guldnågontingmedett"z"någonstansimitten, och klagar över hans axel, som ett alibi för att slippa.
Men, jag kan inte klandra honom.
Oh! Glömde jag säga att bilen var smutsig? För, det var den. För att vara röd såg den mer ut som en chokladbil i naturlig skala.
Så, jag knuffar och knuffar i ett par minuter, tills herrn i bilen får för sej att det kanske går lättare om han kliver ur.
Oj, den gör visst det. Konstigt. Det är ju absolut inte som att mannen väger på på tok för mycket? (Ana groteskt mycket ironi här)
Oj, det går ju hur smidigt som helst.
Men, då kommer mannen till den fenomenalt urdumma idén att sätta sej i bilen igen under en isig uppförsbacke.
Nämen, tack. Riktigt sjysst.
Här någonstans får jag bilen till nerförsbacken, där den tydligen ska klara sej bra utan min hjälp.
-Tack, grabben.
Någon har visst sagt att en god tjänst och ett tack är mer värd, och känns bättre än någon belöning i världen.
Well, jag kan med viss säkerhet säga att DEN MANNEN SOM SA DET HAR FEL! HAN VAR SÄKERT OCKSÅ EN SNÅL JÄVEL.
Nåja, jag överlevde ju faktiskt, och kom hem utan likkista igår. Och det var ganska mysigt igår ändå.
Fredrik åt (nästan) en matsked kanel. Han grät. Det var kul att se honom plågas.
(Va? En hemsk, genomond människa? Jag? Snälla!)
Njä, nu känner jag att det är tid för mej att meddela vem som är
VECKANS FETTO!
Veckans fetto är nog... Jag (i brist på motståndare)
Jag har gått ner i vikt, efter jul.
Vilket vissa kan se som en bra sak.
Och, visst, jag håller med.
Men, det är inte fullt lika bra om man har ett BMI på 20,5, vilket, för den okunnige, är hiskeligt nära undernäring och andra ätstörningar, och sådant skit.
Usch!
Och härmed är det dags för mej att avsluta detta, något långa, inlägg.
Bloggman Jakob, signing out!
Fredrik och Jakob har hemorrojder i näsan.
... Fast, NEJ!
Hur som helst. Det är dags för en statusrapport, och det jag ska klaga om denna gång (Jag, moraltant? Snälla!) är på elektroniken. För hur mycket jag än älskar nya prylar, kolioxer och mackapärer, så har de idag fört med sej mycket elände, och minst lika mycket skam.
Exempel 1. Jag vaknade imorse, och kände mej sådär allmänt glad och sprallig för att ha överlevt ännu en nyårsnatt. Kände att "Å, fan, nog skulle det sitta fint med lite Helix Nebula " medans jag satt vid datorn. (För er som vill veta vad Helix är för något, läs mitt förr inlägg) Men nej. iTunes, det vanligtvis högt värderade och älskade programmet vägrade starta. Inte bara en gång, utan elva!
Idag gick jag för att se på Sherlock Holmes. Gänget som skulle gå dit började som fem, blev sex. Och sen, naturligt, sju. Men, en var vi sex igen, sen fyra, och in the end, var det jag, Tiemo och Fredrik.
Nu är jag dock ganska trött. Godnatt.
Hur som helst. Det är dags för en statusrapport, och det jag ska klaga om denna gång (Jag, moraltant? Snälla!) är på elektroniken. För hur mycket jag än älskar nya prylar, kolioxer och mackapärer, så har de idag fört med sej mycket elände, och minst lika mycket skam.
Exempel 1. Jag vaknade imorse, och kände mej sådär allmänt glad och sprallig för att ha överlevt ännu en nyårsnatt. Kände att "Å, fan, nog skulle det sitta fint med lite Helix Nebula " medans jag satt vid datorn. (För er som vill veta vad Helix är för något, läs mitt förr inlägg) Men nej. iTunes, det vanligtvis högt värderade och älskade programmet vägrade starta. Inte bara en gång, utan elva!
Detta resulterade i en smått besviken Jakob.
---
Exempel 2. Vanligtvis får jag pengar på kontot den första varje månad.
Inte i år, tydligen!
Tur då att man har en ekonomiskt oberoende far!
Cashflow? På sett och vis...
Idag gick jag för att se på Sherlock Holmes. Gänget som skulle gå dit började som fem, blev sex. Och sen, naturligt, sju. Men, en var vi sex igen, sen fyra, och in the end, var det jag, Tiemo och Fredrik.
Om ni läser detta skall jag säga er att ni missade något riktigt, riktigt legendariskt.
Det var riktigt gemytligt, och jag älskade filmen.
Nu är jag dock ganska trött. Godnatt.
Grönt är sannerligen skönt
Ja, okej. Då var det snart slut på året 2009.
Det festliga med att äta ostron är att, på grund av att de håller ungefär lika bra som isglass i solens medelpunkt, så måste man äta dem levande. Det är fan lite coolt.
Nyårsmat är mumsigt
De flesta verkar ha hakat upp sej på att ALLA måste ha minst ETT nyårslöfte.
Nej, ska man ha något nyårslöfte, så ska man väl kunna hålla det, för dessutom ärt det inte som att någon tänker på sina löften under resten av året?
Jag lovar härmed att hålla mej levande i ett år till. Om jag inte lyckas, då är ni hjärtligt välkomna till min begravning. Dödsboet bjuder på en mafioso fika efteråt.
På tal om min begravning, är det någon som känner för att hålla tal/sjunga/spela upp en monolog/något annat fränt då? Det skulle vara riktigt kanon!
Nu är det fem timmar och en kvart till 2010, och jag känner att det börjar bli redigt kallt här i källaren (ja, jag gömmer mej för att slippa laga mat/städa.)
Året som kommer att kommas ihåg som året då inte ett skit speciellt viktigt hände.
But, jaja, det var skoj, och man kan ju faktiskt våga påstå att vi faktiskt hade tur med vädret, den globala uppvärmningen till trots.
Snart kommer min kära vän Elias "Hertig" Kraus, och lite annat folk hit för att äta ostron, och annan festmat...
Det festliga med att äta ostron är att, på grund av att de håller ungefär lika bra som isglass i solens medelpunkt, så måste man äta dem levande. Det är fan lite coolt.
Jag menar, jag hade nog backat ur att äta något annat djur levande, men ostron... Det är svårt att känna någon som helst känsla för ostron, och därför är det helt fullkomligt OK! att äta dem levande.
Nyårsmat är mumsigt
De flesta verkar ha hakat upp sej på att ALLA måste ha minst ETT nyårslöfte.
Ofta?
Som att någon överhuvudtaget håller dessa...
-"Jag ska gå ner i vikt" säger man.
Det slutar att man på ett år gått upp 20 kilo, och har en överhängande risk att dö av akut fetma.
-"Jag ska bli en lyckligare människa" säger man.
Detta slutar med att man sitter i ett dunkelt hör i ett halvår.
Nej, ska man ha något nyårslöfte, så ska man väl kunna hålla det, för dessutom ärt det inte som att någon tänker på sina löften under resten av året?
Därför har jag, och ett gäng män i vita labbrockar i ett laboratorium i källaren, kommit fram till ett av de bästa nyårslöftena. Någonsin. Och det får bli mitt...
Jag lovar härmed att hålla mej levande i ett år till. Om jag inte lyckas, då är ni hjärtligt välkomna till min begravning. Dödsboet bjuder på en mafioso fika efteråt.
På tal om min begravning, är det någon som känner för att hålla tal/sjunga/spela upp en monolog/något annat fränt då? Det skulle vara riktigt kanon!
Nu är det fem timmar och en kvart till 2010, och jag känner att det börjar bli redigt kallt här i källaren (ja, jag gömmer mej för att slippa laga mat/städa.)
Så därför; från mej, till dej, just dej, ett riktigt mafioso 2010!
Ha det kanonbra!
Posse Piiiltoktor?
Snabb fråga här till alla pykologutbildade här:
And that's all ya get today. Det, och en bild på en tomte.
Om man introducerar en som heter Erik som en Elias, även fast man gått i samma klass i sisådär nio år, hur högt upp hamnar man på "Bra-människa-skalan"?
And that's all ya get today. Det, och en bild på en tomte.
-Varför? frågar du
-Varför inte? svarar jag
All energi är borta
Så, idag har man vart atletisk.
Jag har aldrig varit särskilt smidig, och idag var inget undantag.
Ja. Men, jag slutar inte att klaga här, inte.
Jag är däremot lite stolt. Jag har introducerat ett av världens bästa, och mist kända, band till min kära bloggkollega. Bandet heter Anamanaguchi och kommer från staterna med en blandning av bitpop och rock. Om ni undrar varför jag alltid är på så gott humör, är det för att jag ofta, ofta lyssnar på dessa bitpopgudar. Grovt uppiggande. I synnerhet låten Helix Nebula. Tyvärr finns inte deras låtar på spotify, så ni får helt enkelt klara er med youtube-kvalitet.
Iallafall, trots mina infall av bitterfittighet, så kan jag säga att dagen var fruktansvärt HELVÄRD!
Det var nämligen en heldag med snowboard i Flottsbro, med riktigt sjysst folk...
Jag har aldrig varit särskilt smidig, och idag var inget undantag.
Det första jag gör när jag kommer upp för första gången med liften är att vurpa, och slå i svanskotan.
Så, nu kan jag inte sitta ner utan en kudde under.
Ja. Men, jag slutar inte att klaga här, inte.
Jag har absolut ingen energi kvar i kroppen, speciellt inte värme. (För er utan betyg i fysik, kan jag meddela om att ALLT, är en slags energi... Iallafall värme.)
Så, nu fryser jag som en nyrakad isbjörn... Och jag orkar inte gå 12 steg till sängen...
Jag är så gott som död.
Jag är däremot lite stolt. Jag har introducerat ett av världens bästa, och mist kända, band till min kära bloggkollega. Bandet heter Anamanaguchi och kommer från staterna med en blandning av bitpop och rock. Om ni undrar varför jag alltid är på så gott humör, är det för att jag ofta, ofta lyssnar på dessa bitpopgudar. Grovt uppiggande. I synnerhet låten Helix Nebula. Tyvärr finns inte deras låtar på spotify, så ni får helt enkelt klara er med youtube-kvalitet.
Iallafall, trots mina infall av bitterfittighet, så kan jag säga att dagen var fruktansvärt HELVÄRD!
Alla dar i veckan, som min Fredrik hade sagt. Tillochmed onsdagar, som jag hade svarat.
Nu har jag bestämt mej. Jag ska powernappa. Hårt.
Men, innan vill jag berätta att alla bilder i förra inlägget var gjorda för min hand. Så bra är jag.
Tjingeling!
idag är det 27e luckan som ska öppnas
Nej, jag orkade inte skriva någonting. Därför ni nöja er med två bilder, varav en är på vi tjockisar. varsågoooda.
Ja, det blev tre, so what?
Alla har något med bloggen att göra.
Tja'ba!
Julbakis
Det är Juldagen idag.
Statusrapport!
... Vadå, ville ni inte veta?
Och, i mitt liv innebär juldagen en sak.
SEEEEGA SÖNDER!
Statusrapport!
Idag har jag... tittat på teve, läst lite böcker, och sovit.
Jag har inte bytt kläder, och därför sitter jag i gårdagens kalsonger och morgonrock.
White trash? O yes, indeed!
... Vadå, ville ni inte veta?
Julstök
Nu är julafton strax slut, och såhär på dagens sista timma tänkte jag ta och julblogga lite snabbt.
Så, ja... Nu sitter man här, när den sista släktingen åkt hem, och blåser i sitt dragspel en glad trudelutt, smtidigt som man bloggar. Det är svårare än vad man kan tro... Jag la dessutom märke till att Fredrik är en simpel tjyyv. En Stiltjuv. För helt plötsligt när jag började blogga (och gud vet vad jag älskar skiljelinjer) härmar han stilen helt. Bara sådär!
Men, det är fortfarande jul, och då kan man inte vara arga på varandra...
Note to self: Glass mår bättre av att vara i frysen än i kylen.... CHECK!
Menmen, allt blev toppen ändå, och nu sitter de båda däruppe och diskuterar... psykoser. Juligt ämne.
Ja, det var en gång för ett bra tag sen en en kvinna, en man och en åsna som var på väg för att.... Skriva saker? Iallafall, det viktiga var att de hade planerat dåligt, och kom till staden sent, och eftersom festivalen var i stan var alla hotellrum uppbokade. Kvinnan, som hade vänstrat med Gud, och nu var gravid med honom, kännde att det var banne mej dags för ungen att få se dagens ljus. Så det fick ta sej till det enda lediga stället i stan, och där födde hon en liten Pöjk. Tanken var att han skulle heta Olof. Sen ångrade dom sej och beslutade sej för Rachel, men eftersom det var en pöjk och inte en tös, så gick det inte enligt skattenämnden. Så man nöjde sej med Jesus.
l
Så därför, en liten lista, om julen:
• Jesus var en frän snubbe, och idag är det hans födelsedag. Grattis!
• Jag har aldrig sett Kalle Ankas Julafton live, men jag är lycklig ändå.
• Tomten sjunger sällan, men han sjunger vackert. Hans favoritartist är nog David Bowie, eller nån.
• Julmat är fortfarande äcklig, och kommer nog vara det ett bra tag till.
• Tomtemor stannar kvar hemma och lagar mat när tomten jobbar. Hennes förnamn är Samatha.
• Julsånger är psykiskt påfrestande, och om det är Carola som sjunger så är det psykos som gäller.
• Julrush, dååålig.
• Mellandagsrea, braa!
• David är inte i Sverige.
• Jag fick ett munspel i present! Typ åttiotvå gånger bättre än en sabla dator!
• Under julen är allting rött. Gult är en mycket underskattad julfärg.
• Glögg är gott... de första glasen...
• Fredrik kanske trots allt inte är tomten. För Fredrik respekterar dvärgar, och använder dem inte som billig arbetskraft.
• Hundar gillar faktiskt julmat. Å andra sidan äter hundar lite vad som helst.
• Det är i skrivande stund 35 minuter kvar av julafton.
• Anna Anka, vem är det? Egentligen?
• Julmust, även kallad tomtemust och julebrus, är dricka gott nog åt en kung.
• Detta är nog den sista punkten på listan.
Så, ja... Nu sitter man här, när den sista släktingen åkt hem, och blåser i sitt dragspel en glad trudelutt, smtidigt som man bloggar. Det är svårare än vad man kan tro... Jag la dessutom märke till att Fredrik är en simpel tjyyv. En Stiltjuv. För helt plötsligt när jag började blogga (och gud vet vad jag älskar skiljelinjer) härmar han stilen helt. Bara sådär!
Fruktansvärt oseriöst!
Men, det är fortfarande jul, och då kan man inte vara arga på varandra...
Fast, det håller ju inte. Varje jul har det blivit ett stort gräl på julafton.
Idag?
Min far hade ställt glass i kylskåpet. Mor sur. Far bortförklarar med att Mor inte hade gett specifika order om VAR han skulle lägga glassen, bara att den skulle förvaras kallt. Glassen förstörd.
Högljutt gräl. 07:30.
Jamenvisst. Hur trevligt för julandan som helst.
Note to self: Glass mår bättre av att vara i frysen än i kylen.... CHECK!
Menmen, allt blev toppen ändå, och nu sitter de båda däruppe och diskuterar... psykoser. Juligt ämne.
(15 minuter kvar av Julafton).
Ja, när vi ändå är på detta humör svänger jag till med ÅRETS FETA JULSAGA
Ja, det var en gång för ett bra tag sen en en kvinna, en man och en åsna som var på väg för att.... Skriva saker? Iallafall, det viktiga var att de hade planerat dåligt, och kom till staden sent, och eftersom festivalen var i stan var alla hotellrum uppbokade. Kvinnan, som hade vänstrat med Gud, och nu var gravid med honom, kännde att det var banne mej dags för ungen att få se dagens ljus. Så det fick ta sej till det enda lediga stället i stan, och där födde hon en liten Pöjk. Tanken var att han skulle heta Olof. Sen ångrade dom sej och beslutade sej för Rachel, men eftersom det var en pöjk och inte en tös, så gick det inte enligt skattenämnden. Så man nöjde sej med Jesus.
Jesus fick lite presenter från tre sköna snubbar som hade följt en stjärna och lite änglar till honom. Och båda föräldrarna var mycket nöjda; vem hade trott att bara några timmar i livet hade barnet gått med vinst?
Och gud såg på det hela, fast ingen märkte honom. Gud är nämligen en andra gradens ninja.
Alla var glada och lyckliga. Tillochmed åsnan, som vare gammal, och att bära Jesus och hans mor var på tok för mycket, så han dog av överbelastning i stora plågor. Tilloch med han var glad, så då kan du tänka dej att det var en riktigt gemytlig stund alla hade där.
Slut
Nu är det bara tre minuter kvar av julafton, så jag tar tillfället i akt och önskar alla en riktigt god jul.
Pöss! <3
lMmmm.... Gröt ska're va'!
Ett litet gängkrig, var det allt?
Ja.
Igår var man med lite folk och kollade på "the box".
" You better Push the button and let me know before ya..."
Hursomhelt, nu fortsätter programmet som vanligt med punkten "Veckans Fetto".
Nej, jag är inte ett fan av julmaten. Det enda ätbart är köttbullarna, men det får man ju lite närsomhelst under året.... Laxen och Julmusten är god, men sen tar det stopp.
Jag vet att vi har varit äckligt dåliga på att blogga.
Fredrik introducerade "Veckans Fetto" för en vecka sen, och sen dess har han inte ens orkat göra en del två.
Själv har man varit den som stöttar hela bloggen från att falla samman, med en fem, sex inlägg på raken.
Men, vi skyller på att vi har varit så upprymda med julens sanna anda (That's right! Jag skrev det i kursiv. Bara sådär!), och sånt är ju också viktigt!
Igår var man med lite folk och kollade på "the box".
I ett nötskal var det ; Föräldrar får en låda som dödar en okänd person och ger en 1 000 000 dollar. Mamma trycker. Himla massa jävulskap.
Summa sumarum: Att trycka på stora röda knappar är en, och låt mej nu använda den feta stilen, dålig idé.
Filmen var ... mest bara konstig, och inte på det roliga "I survived a Japanesse gameshow"-sättet.
Detta är en film som bara gör en dummare. Faktiskt.
" You better Push the button and let me know before ya..."
Oooooooossssttttt!
Hursomhelt, nu fortsätter programmet som vanligt med punkten "Veckans Fetto".
Och Veckans Fetto är..... Alla som äter (den vidriga) Julmaten!
Nej, jag är inte ett fan av julmaten. Det enda ätbart är köttbullarna, men det får man ju lite närsomhelst under året.... Laxen och Julmusten är god, men sen tar det stopp.
Och det är inte bara det svenska julbordet som äcklar mej. De estniska julrätterna är minst lika vidriga. Speciellt Julkorven. Och nu har min far köpt ett tiopack. Usch!
Det är synd om mej.
Och nu känner jag att jag har gjort ett riktigt fett inlägg, och imorgon kommer Fredrik (änligen, jäkla slölejon (Som sjölejon, fast slöare)) att göra ett julspecial, från oss alla (Mest Fredrik, och lite jag) till er alla.
Och som en Grand Finale, på ett Grand Inlägg, så får ni beskåda......
Nick and Briiiiiiiiian!
Tack å hej!
