10minuter.

Om tio minuter rullar jag till fjällbussen.
Jag kom bara på en grym idé.
Kondomer som lyser i mörkret.
Huh?
Huuuh?

Vilka backar åker du i fjällen?
De flesta kan skalan grönt (barn under 5), Blå (barn över 5), Röd (Helt ok-manligt), svart (Yo Nigga') och dubbelsvart (Yo nigga'nigga'). Det folk missar är de kvadruppelsvarta backarna. De svart-hål-svarta backarna ( för er okynniga är svarta hål så mörka att de äter upp allt ljus i omgivningen).
Sådanna åker jag ibland.
Det är en 120° inverterad lutning och en backe fylld med grus, taggar, laserhajar och syrapooler.
Man åker alltså bara kvadruppelsvarta backar när man menar allvar.
Fo' reaalz

Matte C? Du ska se Matte K. Där har vi grejjor.

Ojojoj, slå på stort, klämta i kyrkklockorna, korka en flaska dyr champagne, Jakob gör ett inlägg bara någon dag efter det förra! Slå på stort!
Egentligen ville jag bara säga att jag har slagit mitt personliga rekord i Bejeweled 2 med mer än det dubbla.
Mitt nya personbästa är 992 000. Åtta futtiga tusen från en miljon. :'<

Jakob, min potatis skrek nyss på mej, och nu känner jag mej elak. Varför?

Det många inte vet är att potatisar är väldigt stolta varelser, och de är officiellt bröder (på ett intellektuellt plan) med enhörningar och ostron. De tolererar mycket skit, men när man väl tar det där extra steget på deras värdighet, ja, då ångrar men sej fort som attan.
För enhörningar, ostron och potatisar (deras förbund kallas de Kloka Karnivorernas Klan. Och de säger sej haft sin förkortning långt innan männen i vita lakan) kan braka loss hela helvetet på folk som klampar ner deras ära.
Enhörningar brukar antingen använda sitt magiska horn och förvandla dina ögon till salta kex (så det svider otäckt). Eller så kör de helt enkelt sitt magiska horn rätt igenom hjärnbarken, och mala ner ditt tankecentra till överkokt minestronesoppa.
Ostron brukar amputera ens tår och byta ut dem mot kanyler fyllda med nervstimulerande vätska (huga!) eller spotta en pärla rakt igenom hjärtat på en, med en hastighet som får ljudvallen att verka som en en tant på en permobil.
Potatisar, däremot, som inte alls har så kända attribut, och dessutom kass syn, brukar skrika hur elaka saker som helst, även fast man egentligen förtjänade det.
Så, det så.

Potatis. Krossa dem till mos innan de krossar ditt självförtroende.

Ci-ao.
Kommentera!

Kapten över mitt rum, argh!

Nu har jag nog gjort det officiellt. Världens bästa spel, iallafall till iOS-grejjerna, är Bejeweled 2.
102 omgångar, totalt över 17 timmar speltid, och jag har inte tröttnat. Ett highscore på över 1 000 000 poäng (med assistans från Teo). Det är sjyykt.
Och upplägget är så patetiskt enkelt! En lobotomerad gurka med talsvårigheter och svinkoppor skulle kunna klura ut tanken bakom spelet på tre röda.
Man ska helt enkelt få tre, eller helst, fler, juveler i samma färg på rad, för att få poäng. Man kan skapa combos, och HYPERKUBER som vevar in poäng som om var dag vore julafton.
Classic Mode spelar man dock aldrig. Inte för att det egentligen är ostimulerande, utan för att Action Mode krossar allt annat så, så, så hårt.
Den bästa biten?
Spelet kostar 7 kronor. Det blir 40 öre/timme i 17 timmar, då man har varit konstant hög.
YESYES!
Hypnotiserande bild. Lägg märke till fotografens Score. Det är ett ytterst dåligt score.
1 000 000 är ett grymt Score.

På Lördag skall jag åka upp till fjällen med min familjen och Teo och Heins (Elias dissar, jao). Fast, Teo och Heins åker hem på onsdag, för Teo skall åka till det stora äpplet på Torsdag. Oh, well.
Jag kommer äga backarna och skidspåren. Därför; inget inlägg nästa vecka, typ.

Är du en kapten, och i så fall, vad heter skeppet?
Ja.
Jag är en kapten.
Över ett rymdskepp/u-båt, beroende på hur man ser på det. Från början var det tänkt att det var en u-båt, och den är designad som en, men någon kände i mitten av byggnadsprocessen, att sätta på tre, stora, feta, raketmotorer. Så, den åker mer runt i universum och besöker galaxernas sevärdheter, som Pollux, det fetasate solparadiset, typ, överallt.
Men, även fast jag är kapten över skutan har jag inte satt min fot på skrovet än.
Ett matroselände vid namn Alberto kom åt acceleratorn mitt i bygget av den, och vips, flög hela fanskapet, med matrosfånet och sju kvinnliga matriser och reparatörer ut i rymden. Och de hade inte hunnit sätta på varken en GPS eller back på skiten, så den är nu på väg långt, långt ifrån Tellus. Men, telefon och laddare tog de minsann med, så, jag har fått reda på allt de gjort. Alberto säger att han är ledsen, och att så snart de kommit till en planet med en lagom gravitation, kör de en u-sväng runt den, och kommer tillbaka.
Intrånget i atmosfären kommer dock förstöra den kromfärgade lacken :'<
Ah, å, skeppet heter Gunilla-Doris.

K-Ommentera.
<3

Jag är kass på rubriker, though.

Det har precis varit alla hjärtans dag, ett rosa försäljningsjippo utöver det vanliga. Lite som Halloween fast utan sexiga kläder och godis som inte består av gelé som i sin tur består av grishud. Inte för att jag inte tycker att gelehjärtan (Los corazones de esugar på spanska?) är gott, men vem har sagt att variation är dåligt.
Jag fick faktiskt ett litet rosa och hjärtformat kort i mitt skåp. Det fanns dock ingen avsändare, så jag vet inte vem som jag ska skicka ett tackkort till. Oh, well.

Vem var herr Valentin?
Jag hade faktiskt skrivit ett sjykt bra stycke om honom, men sen blev internet en barnrumpa, och rubbet försvann.
Här lyder en kort resumé;
Bengt Valentin kom på tapetklistret i början av 500-talet. Han blev stört känd och levde loppan på pengarna som han fick när han sålde tapetklistret till fängelser som näringsfattig föda för fångar. Han blev vän med Roms kulturelit som Cher och Robert Slaktaren, som kom på baconets användbarhet mot astma, trodde man.

En dag när han gick in på en kvinnoanstalt för att på respons på hans nya spak på klistret, "Jordgubbe med jord och avliden gubbe" blev han kär, han föll, för hela jävla kvinnoanstalten, alla, inklusive fångvaktaren Borscht, från Mongoliet.

Så han förflyttade hela kvinnoanstalten till sin egna källare.
Som Fritzl!

På den tiden var, dessutom, det mest romantiska en man kunde ge en kvinna varken juveler eller dyr choklad, utan en en rostig kedja, fastlänkad i mannens, förhoppningsvis mörka och fuktiga källare. Om det dessutom fanns mögel och råttor kunde kvinnan veta att hon hade valt rätt man.

Så, Bengt Valentin blev känd som den mest kärleksfulla mannen i Rom, och han var med Let's Dance och vann stort, sen blev han påve på halvtid, och stuntman resten av tiden. Kvinnoanstalten i sin källare glömde han bort, och de dog lyckligt.

Typ.

Bengt var också den första som sa att svart skulle bli tidlöst mode.

Idag är jag ledig. Och hungrig. Knorr.


El Klopa.

Idag är jag glad. Och pepp. Imorgon ska världens bästa band, Nya Amsterdam, repa i min källarlokal, eller bibliotek, whatever fungerar.

Din mamma är så tjock att hon använder en bomerang för att få runt skärpet runt midjan.

Jag har inte berättat en historia om mej själv på ett tag, kom jag på. Och det kanske är lika väl, det. För i mina ögon är mitt liv inte alls så spännande. Förutom typ alltid. Hursomhelst.

När jag var liten, ruskigt liten gick jag i någon slags grupp för barn i åldern innan dagisåldern, så det var ett gott tag sedan. Man säger att unga har ett sinnessjukt bra minne, men jag var jag, och disträ som en fura.
Så en dag, jag vet inte om det var en vuxen eller ett jämnårigt barn som frågade, men man frågade mej
"Vad heter du?"
Jag, med min treåringsalthzeimer hade helt glömt bort mitt namn. Det fanns ingenstans. Så, vad gjorde jag, om inte gjorde det bästa av situationen och ljög, rakt ut.
Bengt
Jag sa att jag hette Bengt.
Nu, jag kommer inte ihåg detta själv tack vare mitt opålitliga minne, men mitt päron (jag kommer inte ihåg om det var mor eller farslet) berättade detta om mej.
Å fan.
Och det är inte grejen att jag glömde bort vad jag hette som var själva grejen, utan grejen var att jag sa att jag hette Bengt.
Bengt.
Helt ärligt...
Om man ska ljuga ska man dra och säga det mest dynamiska namn man kommer på, som Ebenheizer McDart, eller Hercules.
Men jag sa Bengt.
Det här är en historia att berätta för mina barnbarn.

Veckans fråga, Snabba versionen.
Ost eller skinka?

OST!, Helst riven.
I en fight mellan en ostgenererande organism (ko) och en skinkgivande organism (gris) skulle Team ost bara suttit sej på Team Skinka.
Och den bästa osten för tillfället är Arlas Riven Tex-Mex-ost, från Ica. Passar Fanemej till ALLT!
ALLT!
Sallad, check.
Tacos, check.
Fisk, check.
Anka, check

En liten bild på kungen. Arla Köket, Ni är mina HUSGUDAR!!!!! Försvinn aldrig ut ur mitt liv!!!

Jag är glad, och jag vill att du ska kommentera! Schnälla?

Banco Central Del Para-Guay

Idag är det lördag, och jag har lagat mat i en och en halv timme med min mor.
Vi tillagade fransk mat som är, för alla er som inte kan sin matologi, är franskt käk även känt som de tusen kastrullernas plåga. Kanske. Jag hittade på det precis nu.
För er som undrar lagade vi anka.
Kall Anka. Hohohoho.

Här är mitt främsta tips för er som lagar mat; Ha i en skvätt alkohol i det ni gör. Vin i maten tar maten till en helt ny nivå av awesome.

Om universum är oändligt stort, är det oändligt litet också? undrar Tiemo
Det som är fruktansvärt jobbigt med universum är att det är så totalt okristligt lynnigt. Forskare som har hållit på flera livscylker med att kartlägga universum får svåra hjärtkramper när de upptäcker att universum har gjort en 180° och professorns teori är mer utdaterad än nyheterna på vikingatiden. Spejjset är så jävla okontrollerbart. Man vet aldrig var man har det. Det är som att man skulle gå till ICA för att köpa majsgröt, och därför blir arresterad för taxeringsbrott.
Dock kan man säga så här... Universum är lika stort som det är litet. (Tänk på den ett tag)

RSS 2.0