Hej. Jag heter Jakob.
Varje gång man ska logga in på bloggen, och skriva inlägg måste man gå förbi en sida med tonvis av kommersiella budskap, samt en lista. En lista på de mest lästa bloggarna.
Hur klarade man sej i vilda västern?
Snart fyller jag år, 8:e maj. Och om ni vill ge mej något som får mej att reagera så här är det kanske bäst att ni börjar fundera. En Tyrannosaurus Rex skulle göra mej så glad.
Och på tredje plats trycker en blogg som handlar om att bloggaren har mens och att det gör ont.
Sånt säljer tydligen. Därför står jag chanslös mot de stora bloggarna; jag har för lite mens.
Ibland blir mina bilder ganska lite PK. Denna ritades medan jag väntade på att en film skulle buffra färdigt. Det tog på tok för lång tid. Jag gillar överstrykningspennor.
Snubbe.
Tjej. Påminner mej om Hermione, av någon anledning.
Hur klarade man sej i vilda västern?
Man kan tänka sej att det var svårt att leva utan iPhones och andra helvilda tokigheter, men faktum var att det inte var så farligt. Revolvern var nämligen västerns iPhone.
- Behövde man meddela någon att man var i närheten, lossade man iväg några skott, och då visste halva delstaten om att man var i närheten.
- Behövde man bygga något, hamrade man med handtaget på pickadollen.
- Ville man bli av med en jobbig person sköt man denne i hjärtat, huvudet eller något annat viktigt organ.
- Hade man tråkigt sköt man ner fåglar
- Skrämma iväg djur? Lugna puckar, några skott och vargarna släpper ditt ben.
- Snygg accessoar? Revolvern hade allt och var staternas största blingbling-faktor under slutet av 1800-talet.
Snart fyller jag år, 8:e maj. Och om ni vill ge mej något som får mej att reagera så här är det kanske bäst att ni börjar fundera. En Tyrannosaurus Rex skulle göra mej så glad.
ChaCha (Kommentera!)
Prestige
Jag har börjat lyssna ganska hårt på José Gonzáles. En redigt skön grabb som får ens öron att smälta till trögflytande sirap, på ett positivt sätt. Ni som inte vet vem han är, kolla in på youtube, eller någonting annat än Spotify.
Igår, Lördag för mej, var jag på Ahfgansk festmiddag. Sjyykt najs.
Hur pökar man efter döden?
Hej. Kommentera. Nu. Punkt nu. Punkt nu.
För José Gonzáles är ett rätt typiskt argentinskt namn, och den enda som finns på Spotify med det namnet har bara en låt på sitt CV, från ett album som heter Super Salsa Hits de Gato CINCO!, eller något. Ganska långt ifrån den José jag tänkte på.
Igår, Lördag för mej, var jag på Ahfgansk festmiddag. Sjyykt najs.
Och det härliga ahfganska folket har den otroligt charmiga åsikten att gästen är husets gud. Därför serverades det mat som skulle kunna föda en medelstor afrikansk by. Det var lammkött, kyckling, entrecôtespett, mosat tillsammans med ahfganskt ris och okristliga mängder Bearnaisesås, serverat med fri bar med flertalet exotiska drinkar (Litchidrinken var dock ingen höjdare, och smakade mest rom). Och det var ändå bara huvudrätten, på en typ sjurätters middag.
Tips också för er som vill charma utländska familjer. Om de börjar prata med varandra på ett annat språk, typ "Shanshabellaidano" ska man själv säga "Shanshabellaidano" och le stort. Oavsett vad det betydde kommer de att älska dej, och familjeöverhuvudet kommer vilja ge dej en stor, manlig kram.
Hur pökar man efter döden?
Assåååeee, jag hoppas verkligen inte att du frågade om liksex. För det är bara nasty, egentligen.
Nej, men visst, att pöka i himlen är av en helt annan konstruktion. För båda är döda.
Ibland kan folk, de o-döda (nej, inte odöda, utan o-döda. Det är en stor skillnad), säga att de hade "himmelskt sex" när båda parterna manövrerar sina nupperier på ett synnerligen professionellt sätt. Man menar det på ett sannerligen ,oh, så positivt.
Det är inte alls så.
För medan mycket är riktigt gemytligt och välorganiserat i himlen är "sex" någonting ytterst horribelt.
Ena parten tar då tag, med tänderna i den andra partens knä, och låter den andra skruva ens huvud på ett stort grillspätt, med på tok för mycket lök. Med en banjo kommer nu person 1 att gröpa ur insidan på person 2's kranium, och, märk väl, har fortfarande kvar tänderna i den andres knä.
Ganska redigt ofräscht.
Och det är ändå "ordinärt" sex i himlen. Fetischer i himlen är något ohyggligt obehagligt.
Hej. Kommentera. Nu. Punkt nu. Punkt nu.
Dagen då alla såg ut som jag. Eller, Tåni iallafall.
8-bitarsmusik är kanontoppenbäst soliga vårdagar. Jag önskar bara att pölen (läs; medelstor insjö) på gatan kan torka ut, så att jag kan ha på mej mina nya skodon.
Jag har tänkt mycket på namn, på senaste tiden. Typ, vad min hund skulle heta, om jag hade haft en. Hittills har jag två stycken tokigt bra, tycker jag; Potemkin och Layton. Jag o-o-ogillar (trippelnegationer, yesyes, yesyes) vanliga namn. Lady är ett kasst namn på en hund.
Det känns som om det skulle kunna vara fredag idag. Men, för er ouppdaterade är det tisdag. Eller, kanske onsdag när ni läser detta. Inlägget som reste i tiden.
I Japan fortsätter det galna. Ena dagen bygger man en sexrobot med inbyggd mikro (PING!) och andra dagen förvandlas landet till en välskakad smoothie. Hur tokigt är inte det?
PING!
De blåa.
Jag har tänkt mycket på namn, på senaste tiden. Typ, vad min hund skulle heta, om jag hade haft en. Hittills har jag två stycken tokigt bra, tycker jag; Potemkin och Layton. Jag o-o-ogillar (trippelnegationer, yesyes, yesyes) vanliga namn. Lady är ett kasst namn på en hund.
Det känns som om det skulle kunna vara fredag idag. Men, för er ouppdaterade är det tisdag. Eller, kanske onsdag när ni läser detta. Inlägget som reste i tiden.
I Japan fortsätter det galna. Ena dagen bygger man en sexrobot med inbyggd mikro (PING!) och andra dagen förvandlas landet till en välskakad smoothie. Hur tokigt är inte det?
Och jänkarna ser det hela som Guds payback för Pearl Harbour. Vilket man kan tycka är lite småsint, för USA har ju redan skickat ett par rediga bomber över Japan, som tack för senast, men tydligen räckte det inte, och efter 65 år av oavbruten regndans, eller något, så kan japanerna harpunera sina valar från sina sovrumsfönster.
Synd om japanerna tycker jag. Här klagar jag över en pöl, där är pölen deras sovrum.
PING!
Only Revolutions är rätt grym, rakt igenom.
Tisdag och Onsdag var rätt tokiga dagar.
Jag måste öva upp min estniska, lite.
Hur vet jag om min flickvän är lesbisk?
Tisdag åkte jag till provskor, kanske världens mest opraktiska skobutik. Det finns massa snygga dojjor i hela butiken (som består av typ tjugo rum, varav en garderob är för manliga skor), men alla är i provstorlek, och därför är alla manliga skor i storlek 41.
Bara det att nästan ingen jävel med snopp har skostorlek 41. Synnerligt oprakiskt. Jag kunde dock roffa åt mej två par i storlek 43 efter en kamp på liv och död mellan mej och en halvryss. Sannerligen episkt. Men det är okej. Inga (väldigt söta) djur blev (väldigt) skadade.
Men, onsdag var ännu bättre. Så, på morgonen fick vi besök av den amerikanska ambassadören. Det var ett trevligt avbrott i vardagen, men på grund av sekretess och immunitet så fick han inte säga någonting av egentligt värde. Han sa att han hatade surströmming. Typ.
På kvällen ringde dock pappas släkting Indrek från Estland, och ville prata med farsgubben. Som inte var i huset då.
Så jag svarade att han var borta, att jag inte visste var han var, och där blev det lite stelt, av, vid det laget, oklar anledning.
Det visade sej att säga att någon är borta på estniska är som att säga att han/hon har gått bort.
Knorr på vardagen, ja.
Jag måste öva upp min estniska, lite.
Hur vet jag om min flickvän är lesbisk?
Svår fråga där.
Om du är en kvinna, är oddsen stor att hon faktiskt är rätt lesbisk. Eller så är det bara en fas din flickvän har. En sexig fas.
Om du är man, kan det vara ett idogt jobb att ta reda på sanningen. Ett enkelt sätt är att berätta att du funderar på att kapa av korven, och byta kön och om din andra halva, ditt ligg, tycker att det är en asgroovy idé har din flicka ett och annat att förklara.
Vegeterianer och lesbianer slår sej samman — Ner Med Korven!
Losklov
Innan vi börjar med det inte alls så högst ordinarie programmet, vill jag meddela en sak. Det har vist sej att det finns folk som vill skjuta skarpt mor folk som skriver "mej" , "sej" och "dej". Därför skall jag, från och med nu fram tills jag glömmer, skriva mej, sej och dej i fet text. Bara sådär.
För er som har missat, så har jag varit uppe i fjällen, de första dagarna med Sheins och Teo som sällskap.
Vem var Afrodite?
K-ommentera. Ställ en VECKANS FRÅGA. Berätta hur snygg jag är. Fråga vad jag önskar mej i födelsedagspresent. KÖR!
För er som har missat, så har jag varit uppe i fjällen, de första dagarna med Sheins och Teo som sällskap.
Vi åkte utför, och Teo var mycket grymmare än mej på bräda. Sådär.
Annars hände det inte så mycket.
Jag fick några massiva blåsor på händerna efter att ha kört den där härliga 1,5 milen längdskidor utan vantar.
Jag fick även, samma dag hjälpa en tant som tappade ena skidan i en backe vid spåret. Rakt in i en skog. Fullkomligt oseriöst.
Och det var ju inte som att hon ens tänkte tanken på att springa ner i metersnön för att plocka upp skidan.
Så, well, som den reko tjomme som jag är, tog jag mej friheten att hoppa nerför backen själv. Neråt är ju ingen konst, och jag måste säga att det var ett bra samarbete mellan mina ben och gravitationen. Neråt, alltså.
Men när man väl får tag på skidan ska man klättra upp sju meter i snö som når en till naveln. Jag lyckas, dock, tack vare brur Herman.
Tanten tackar och spårar iväg. Frågar man mej kunde hennes tack vara fylld med lite mer... tacksamhet?
Vem var Afrodite?
Inom den gamla grekiska tron (då trodde man på skäggiga gubbar, nu tror man på bara på en skäggig gubbe) var Afrodite kärlekens gudinna, och dessutom en slampa i toppklass. Hon var gift med Hefaistos, härskare över vulkanerna, men det hindrade inte henne för att ha flera älskare, som Dionysos ( som hon fick sonen Priapos med. Den saten hade konstant en meter av helig tuppjuck).
Afrodite var även i det gamla Grekland ledande inom hårvården, och hårstylingen.
Hon kom nämligen på afrot, och namngav det helt fräckt efter sej själv.
Enligt den tokigt urgamla legenden, så gick det till så att hon skulle baka Gud-tårta (som är hiskeligt lik vanlig prinsesstårta, men med skillnaden att marsipanrosen är utbytt mot liten staty på en maskulin man som slåss mot en hydra med arton huvuden och en liten röd slips), tillsammans med köksgudinnan Bodil, men Afrodite råkade fastna med håret i Bodils stavmixer när hon vispade grädde, så håret krullade upp sej, i en frisyr inte helt olik Fannys, men mer, mer massiv, och krulligare.
Och det var historien om hur afrot skapades. Och stavmixern sägs vara kvar i Afrodites hår än idag.
Staty på Afrodite innan det krullade ihop sej. SÅ snygg var hon faktiskt inte, ändå.
K-ommentera. Ställ en VECKANS FRÅGA. Berätta hur snygg jag är. Fråga vad jag önskar mej i födelsedagspresent. KÖR!
