Grönt är sannerligen skönt

Ja, okej. Då var det snart slut på året 2009.
Året som kommer att kommas ihåg som året då inte ett skit speciellt viktigt hände.
But, jaja, det var skoj, och man kan ju faktiskt våga påstå att vi faktiskt hade tur med vädret, den globala uppvärmningen till trots.
Snart kommer min kära vän Elias "Hertig" Kraus, och lite annat folk hit för att äta ostron, och annan festmat...

Det festliga med att äta ostron är att, på grund av att de håller ungefär lika bra som isglass i solens medelpunkt, så måste man äta dem levande. Det är fan lite coolt.
Jag menar, jag hade nog backat ur att äta något annat djur levande, men ostron... Det är svårt att känna någon som helst känsla för ostron, och därför är det helt fullkomligt OK! att äta dem levande.

Nyårsmat är mumsigt

De flesta verkar ha hakat upp sej på att ALLA måste ha minst ETT nyårslöfte.
Ofta?
Som att någon överhuvudtaget håller dessa...
-"Jag ska gå ner i vikt" säger man.
Det slutar att man på ett år gått upp 20 kilo, och har en överhängande risk att dö av akut fetma.
-"Jag ska bli en lyckligare människa" säger man.
Detta slutar med att man sitter i ett dunkelt hör i ett halvår.

Nej, ska man ha något nyårslöfte, så ska man väl kunna hålla det, för dessutom ärt det inte som att någon tänker på sina löften under resten av året?
Därför har jag, och ett gäng män i vita labbrockar i ett laboratorium i källaren, kommit fram till ett av de bästa nyårslöftena. Någonsin. Och det får bli mitt...

Jag lovar härmed att hålla mej levande i ett år till. Om jag inte lyckas, då är ni hjärtligt välkomna till min begravning. Dödsboet bjuder på en mafioso fika efteråt.

På tal om min begravning, är det någon som känner för att hålla tal/sjunga/spela upp en monolog/något annat fränt då? Det skulle vara riktigt kanon!

Nu är det fem timmar och en kvart till 2010, och jag känner att det börjar bli redigt kallt här i källaren (ja, jag gömmer mej för att slippa laga mat/städa.)
Så därför; från mej, till dej, just dej, ett riktigt mafioso 2010!
Ha det kanonbra!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0