Banklatte.
Jag är intre bra på att få ändan ur vagnen. Jag borde blogga mer än jag gör ("blogga" är för övrigt ett rätt fult ord. Lite som "banderoll". Också ett fult ord.), men jag gör det inte så mycket.
Idag, någon gång ska tydligen världen gå under. Bring it on, säger jag och tar det med en nypa salt. Jag menar, skulle inte jorden ha gått under tidigare också? Partikelacceleratorn i Schweiz (?) skulle ju skapa ett svart hål i närheten av Bern. Det vart ju inte riktigt så.
Hur vet blinda om när de ska gå och lägga sej?
Jag vill ha fler kommentarer, taaaak?
Jag säger inte att jag har ett liv, eller något sådant, nejnej, jag pallar inte. Min lucka i fridtidskalendern har fyllts upp med försök att slå en hiskeligt massa rekord på Mario Kart Wii (som för övrigt måste vara kulmen på en annars helt oinressant... sport? Jag skulle faktiskt nästan inte vilja kalla racing för sport?), och annars cyklar jag.
Det är kanske inte så konstigt för det flesta, men jag har haft ett udda förhållande till cykling...
För ett år sedan HATADE jag att cykla. Mina föräldrar propsades på att jag, vid 16-17 års ålder inte kunde cykla, men faktum är att jag bara ogillade cykling, passionerat.
Men så förra året tvingade Fredrik mej att ta en tur med velocipeden, för att ta sej till en sjö. Och senare den sommaren fick jag en egen cykel. En riktigt gammal vintagehistoria, rött som vin, och i dammodell.
Sådana som alla trendiga på Söder har, som kostar mer pengar än jag någonsin sett, och byggdes då mormor var ung och dinosaurierna härskade på jorden.
Den går som ett klockverk, och gnisslar hemtrevligt när man sitter på den.
Bowser i Mario Kart, lite.
Gatlyktorna i Stuvsta är nog besatta av någonting. De lyser hela dagen, som är allmänt känt för att vara den ljusa tiden på dagen och anses vara då andra ljuskällor är helt onödiga. På natten stängs de av, och lämnar hela området i ett litet becksvart mörker, som kan vara rätt obekvämt. Stuvsta är konstigt.
Idag, någon gång ska tydligen världen gå under. Bring it on, säger jag och tar det med en nypa salt. Jag menar, skulle inte jorden ha gått under tidigare också? Partikelacceleratorn i Schweiz (?) skulle ju skapa ett svart hål i närheten av Bern. Det vart ju inte riktigt så.
Albeit, det hade varit rätt häftigt att gå under i ett svart hål, om man nu ändå skulle de-existera. Just sayin'
Nomnomnom, svart hål i Centarus A.
Hur vet blinda om när de ska gå och lägga sej?
Problemet som en majoritet av de blinda har är att de inte kan se på en vanlig klocka, en tidsindikator var någonstans på en 24-timmarscykel de är någonstans. Vilket har gett samhället stora problem när blinda vandrar in på Ica klockan halv fem på en torsdagsmogon i tron att det är sex timmar senare, och sätter igång larm och polispatruller. Klagomål hos grannar förkommer också när blinda grannen spelar Kraftwerk i en alltför okristlig småtimma, eller när denna trampar ner ens krusbärsbuskage. Det hela kostade skjortan av regeringen, och de anlitade en Herr Magfelt att komma med en lösning på problemet.
Herr Magfelt, som tidigare haft ett förflutet som världens främsta blinda pilot innan han krockade i ett träd och började få lite smått kontroversiella idéer, kom med lösningen någon vecka senare, och alla blinda togs in för modifiering, man satte in ett chip i hjärnloben på dessa som utlöser en rejäl mängds sövande medel varje dag klockan 22.30 och 23.30 på helger. Vilket lett till ett annat problem. Narkolepsi hos blinda och trafikfaran som alla blinda som går över en korsning klockan 22.30.
Oops?
Jag vill ha fler kommentarer, taaaak?
Kommentarer
Trackback
