Glassbåt och nakna amfibier.

Nej, jag har inte dött.
Nej, inte heller fängslats.
Jag har varit i fjällen i en två veckor eller något liknande, på ett läger som jag var småledare för.
Anyway, även fast jag här hade tänkt skriva om just denna lilla resa, men väljer att istället skriva om min korta tid här hemma.

Jag kommer hem i förrigår kväll/natt, sjukare än en japansk reklamfilm för dambindor, och hostar mej fram. Men, tur är har pappa doktor rätt kur för mej; en rejäl dos hexamorfin. Jag däckade på tre röda.
Hur starkt är hexamorfin?
Jag lät mina kära kollegor i vita rockar som jobbar i mitt topphemliga underjordiska laboratorium ta reda på det. Den dos jag fick i mej kunde döda en medelstor späckhuggare.


Det var väl ändå inte så spännande
tänker ni. Men, kors, det börjar dra ihop sej nu.
Jag, min bror och meine mutter, åkte en svängom i bilen. Då, vid Dalkarlsvägen, eller något hittar vi en.... konstpaus, konstpaus......... EN fakking sköldpadda mitt på vägen. Hej hopp tänkte vi, plockade upp krabaten och försökte leta rätt på en ägare. Men nej. Och vi kunde inte bara lämna den där, så vi tog med den hem.
Börje heter han. Vi har dock ingen aning om hur man tar hand om skalbaserade djur, så vi iumproviserar.

Hur vet du att det är en han?
Min mamma säger faktiskt att det nog är en tjej, men jag tror det inte. Den lille är alldeles för manlig, man kan se hur testosteronet pumpas runt.

Dåligt avslut, aktiverat!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0