Filosofi är att ställa dumma frågor om självklara saker.

Tjabba, baby. Eller, nej. Ett hej räcker. Vårt förhållande har inte kommit så långt än.

Jag, eh, måste säga att jag inte har så mycket att skriva om. Eller, joa, ja, jag kan ju skriva om lite vad som helst, jag kan beskriva parningsbeteendet hos bergsgetter (fråga mej inte varför. Jag vet inte själv) eller den politiska situationen i Holland 1569.
Hur man bakar en toscatårta vet jag också.
Vad Biefeld-Browneffekten är har jag också lite koll på. Energimängden i grönmusslor har jag ingen aning om , men jag har sett ett projektarbete på det, och den verkar lite... edgy.
Vad tolvfingertarmen har för funktion i ditt matsmältningssystem vet jag också.
Nu börjar dock bra saker på TV, så jag lämnar er med;
EN LÄNK TILL KUNGLIG MUSIK!!! Whoo!


Och livet fortsätter.

Rebecca Hazlewood. Asha i outsourced.
<— en gudinna.

Whoopi Goldberg.
<— inte vacker, och definitivt inte rolig.

VEM UPPFANN VINET?

Alla existerande bevis i form av runor, pergament och religiösa texter pekar på att vinet som sådant uppfanns av en kinesk präst som hänge i sitt tempel någonstans uppe bland bergen, för cirka 6000 år sedan. Undertiden var vi i Europa upptagna av annat, viktigare, som att uppfinna hjulet och överleva sabeltandade tigrar (utan ränder).
Hur som helst, prästen glömde en butelj pandablod någonstans i templet, som under några år låg och jäste. När han hittade skiten igen drack han upp det, snål som han var (Pandablod var känt som potensökande. Visade sej senare vara tjockt med cancerogent. Tji på dom.), blev totalplakat, och det var störtnajs. Så han utvecklade det till en affärsidé, tjänade pengar nog att köpa provinsen Zhejiang (lär er geografi, barn; Zhejiang är Kinas näst minsta provins och numera Kinas ledande téproducent), men han blev dömd till avrättning efter några hemska, hemska saker han hade gjort på fyllan.
Vinet på druvor uppfanns av en skäggig gubbe ifrån Mesopotanien.
<—Skäggig farbror. Tomtig.

Om saker.

Bloggandet går lite sådär. Åt sidan, liksom. Lika plötsligt som en hjärtattack fick jag ett liv. 1-up, kan man säga.

Steve Jobs, världens största kunggubbe är stendöd. Jag menar, visst, såhär i efterhand var han en rätt tokig gubbe. Han åt bara frukt, för att han ansåg att det sårade grönsakerna att plocka dom innan dom var färdiga, och han hade trots allt samma kläder i 20 år.
Jag gråter lite inombords.

Jag har tänkt lite även på Veronica Maggio. Eller, ja hennes senaste skiva. Maken till överhypad historia kan vara svår att finna. Jag menar inte alls att den är dålig eller något, den är bara inte så superb som alla tycker.  Och Veronica är hiskeligt snygg och tamefan om hon inte platsar som en av de topp tre snyggaste mammorna på min lista. Hennes röst är så sexig att man blir lite pilsk bara att höra henne. Men hur mycket jag än skulle vilja, kan jag inte älska skivan. Jag Kommer är dock, trots allt, en fantastisk låt, trots att jag kan ha hört den typ tre miljarder gånger sen i mars. Resten av skivan... meh.
Men smaken är som baken.
Delad.
Sjunger som hon ser ut.

RSS 2.0