När det är sommar kan man vara utomhus. Om man så vill.
Ah, ja, juste. Jag sommarjobbar hos Stockholms Läns Landsting. Kanske jag glömde att berätta.
Vem var den första Ruusan?
St: Görans Sjukhus, på beroendeakuten. Där får jag hantera döda personer.
Alltså, deras journaler som skall till ett mytomspunnet arkiv långt nere under Huddinge Sjukhus, som sägs vara flera våningar djupt och ha en area på ett litet östeuropeiskt land. Fyllt med papper. Och lite skåp, kanske. Jag vet inte, jag har inte fått se den, men man har fått höra historier om AT-läkare som gått vilse där och dött och nu tvingas vandra runt i arkiven till tidernas slut.
Sådär, liksom.
Och det är ett helt okej jobb. 8 timmar/dag, minus en halvtimme lunch, raster, och den sista timman då jag är extremt produktiv. På andra saker än jobbet. Jag har hunnit skriva, och spela in, en låt som är åtta minuter lång. Bara för att jag kunde.
Jag har även ställt upp en funktion om hur mycket man tjänar i förhållande till ens ålder, x.
f(x) = 10(x-11)+7
f'(x) = 10
Jeanne Calment. Sjukt gammal kvinna, dog när hon var 122 år. Hade hon jobbat hos SSL hade hon tjänat 1 117 kronor/timme. Tjockt.
Vem var den första Ruusan?
Familjen Ruusa är en mycket gammal, och ärofull släkt, och det är ett namn man bär med stolthet.
Jag har länge försökt ta reda på vem som egentligen la grunden till denna världsomskakande släkt, men alla svarade att de Ruusas bara egentligen funnits så länge man kunde minnas. MEN, med hjälp av mitt hemliga underjordiska laboratoriums arkeologavdelning och väldigt mycket fritid fick vi svaret, till slut.
RUUSA BARBAREN var världshistoriens första Ruusa, och han levde för extremt länge sedan.
Det var HAN som såg till att dinosaurierna, allihop, kolade vippen i den del av världen som idag är mer känd som Europa. Grejen var den att detta hände innan man visste vad som var ätbart här på jorden, och vad som inte var det. De förhistoriska människorna kunde inte veta om bananer var goda eller inte, förren man man smakade på dem, men när man väl visste vad som var ätligt var det bara att bulka upp sej på det.
Tyvärr led Ruusa Barbaren av ett komiskt värdelöst korttidsminne, så varje dag var han tvungen att smaka sej fram i världen.
Vid den här tiden fanns det även en sällsynt frukt som var lila, lös i mörkret och smakade härsken fotsula, och hallucigen. Ruusa Barberaren åt denna frukt, och plötsligt såg han alla dinosaurier, som var väldigt fredliga varelser, som stora, eldsprutande dronter, och därefter gick han lös på alla dinosaurier i sitt nedknarkade stadie, utan vapen och råkade döda alla. Så mycket för de blodtörstiga mördarmaskiner de (inte) var.
Kommentarer
Postat av: =)
Du är så rolig och underhållande, haha :P
Trackback
