Bald Eagle of death

Chabba, chubba ni alla tre som läser detta (och Tiemo), det är rätt odrägligt väder ute, och jag har gjort andra saker än att skriva här. Jag menar, att skriva överthuvudtaget när det är lov är grovt överskattat, så ni får förlåta mej för att skriva på en högst oregelbunden basis.

Döden är rätt kass

Så, eh, ja.
Jag har sett Harry Potter. Den sista. Det som stör mej nu är att jag nu inte har någonstans att vända mej när jag behöver min dagliga dos av Hermione (ni som varit med ett tag vet att Emma Watson platsar högt uppe på in topplista på skådespelerskor).

U be trollin'?

VECKANS (möjligtvis även månadens) FRÅGA:
Tycker du om Hästar?
OM jag tycker om hästar? JAG ÄLSKAR HÄSTAR, passionerat. Inte på ett erotiskt sätt, det är bara äckligt, men jag tycker att hästar kan vara de mest majestätiska varelser som gud skapat. De är bra till allt. Missat bussen, ta en häst. Hungrig, ta en häst, behöver du gräva ner något men saknar spade, använd ett hästkranie.
Jag har ett så stort intresse för hästar att jag i fyra år skrev en doktoravhandling inom Ekohistoria om just Hästens inflytande inom jorbruket på den franska landsbygden under den franska revolutionen, som hette Hästens inflytande inom jordbruket på den franska landsbygden under den franska revolutionen.
Den bevisade, med konkreta exempel att om inte hästar hade funnits hade det franska jordbruket utanför urbana samlingsplatser under den franska revolutionen sett HELT annorlunda ut. De fattiga och mycket tempramentsfulla, liberala franska medborgarna hade fått använda altenativ dragningskraft för kärrorna, som kor, älgar, få, eller höns. Väldigt många höns. Men nu känner jag att vi har fastnat lite i fel tankegångar, och spårat ut lite, så vi återgår till agendan.
Ja, jag tycker om hästar. Men vissa hästar tycker jag bättre om än andra. Jag tycker om hästar som är stora och har horn, ja, gärna två tillochmed, för jag har alltid tyckt att man aldrig kan ha för många horn (hade narvalarna haft fler än ett magiskt horn var hade livet varit bra mycket bättre för dem).
Och så ska denna lilla stora häst ha en skön personlighet, den ska vara en rakt igenom all good-guy, som hjälper mej med läxorna, och plockar upp min cowboyhatt när jag tappat den med sin mun och sätter den varsamt på min hjässa. En kompis, helt enkelt. En god kamrat.
Och här har vi en bild på en häst, passande nog;
horsey
Lägg märke till 1) hållningen och 2) pälsen.

(Hemlis; egentligen har jag aldrig suttit på en häst och har svårt att se varför de ska vara så fruktansvärt speciella. De är höst ordinära däggdjur. Näbbdjur, där djävlar pratar vi speciellt. Ja, jösses)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0