Rubrik: Rubrik: Rubrik: Kuben

Ungar är fanemej Djävulen reinkarnerade. Verkligen.
Så, jag sitter på bussen med Jonas och AntonFjanton, då en hög med hyperventilerande (och bara hyper) ungar kommer in. Illsnabbt sätter Jonas sej bredvid Anton.
Jag är kvar ensam på en tvåsätare.
Yeah.
Big Fakking mistake.
Och det lömskaste med barnen är inte de snoriga näsorna. Inte heller de skrikiga stämmorna (vilket iochförsej är diaboliskt nog).
Nej, de små... dvärgarnas lömskaste attribut är deras förmåga att lukta sej till osäkerhet.
Och visst fan, där sitter ju en osäker sjuttonårig ensam på ett dubbelsäte.

Fakta: Vid en påstigning av en buss med klassen, så är det alltid problembarnen som stiger på först. De behöver syre.

Den snorigaste ungen sätter sej bredvid mej.
Galet.
Snubben hade så mycket ADD att det inte ens var kul.
Yeah.
I'm dead.
Det finns dock sätt att ta sej ur dessa situationer. Eller, ja, ett sätt.
1. Ingen ögonkontakt, och vad du än gör SVARA INTE!!!!!!

Jag svarade.

Och resten av den bussresan är historia.
Oh, och vad blev klar på bussen?
Förutom mitt goda humör åt ungen upp min själ.
Så jäkla illa. Men, inte så illa som man tror.

För länge sedan nämnde du "Köp Varm Korv". Vad är det?
Ho!
För länge, länge sedan! Långt innan "Hancock" gick på bio. Men inte innan mormor hade jagat sin första mammut!
Då! Då uppfanns instrumenten, eller det var mer en låda med ett gummiband på?
Hursomhelst, mannen som uppfann denna lilla låda hette Agaton, och han kallade den Loofoon. Det... sög, så de bytte namn och det blev genast en Big Fakking Deal. Alla ville ha en.
Men alla totalt sög på att spela, så Agaton kom på den enklaste låten någonsin. Texten är bortglömd. Men den handlar om Korvar. Och den är absolut inte, alls, på något sätt så oskyldig som man tror.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0