Cobojsare, Rymdisar, Apacheindianer och annat löst folk.
Idag kör vi en liten avstickare och jag ska klaga och vara bitter (eller, egentligen är det vad jag gör här hela tiden, men idag är det planerat).
Jag och min stora lillebror (som flyttade ut innan mej, till Örebro, tokighet) tog första bästa buss till en biograf för att checka Cowboys and Aliens, för att, well, Cowboys är sjukt coola och har snygga västar, och aliens är allmänt häftiga med sin ful-estetik (finns det någon rymdvarelse som faktiskt inte ser urlarvig ut, egentligen, förutom transformers?) och man kan ju tänka sej att blanda det vore något super-mega-häftigt.
Eh, nej.
Inte alls. Det var en sjukt sövande film. Men det mest störande var att dessa aliens, som påminner om stora grå guppys på anabola och bara dyker upp på natten (nästan) har vapen som avfyrar ljus på några miljoner Candela (ljusstyraka). Så efter en scen på tio minuter är det ju hur skönt som helst att få sina hornhinnor bortbrända [ironi].
Denna film frambringar fysisk smärta. Vilket i sej faktiskt är någorlunda imponerande.
Tjingeling.
Kommentarer
Trackback
